Bröstförstoring för mig själv

Det tog en dag att smälta samtalet mellan min dotter och jag, men plötsligt så började jag själv fundera kring bröstförstoring..

Som nämnt igår så ringde min äldsta dotter Amelia, som studerar i Malmö, och bölade högljutt medan hon svamlade om bröstförstoringar och Malmö och självbild och liknande. Hon var som sagt ledsen över sin kropp av olika anledningar och ville genomföra en bröstförstoring i Malmö. Jag beviljade det och vi har kontaktat en klinik i Malmö angående detta.

Det var i denna turen som jag själv började fundera på bröstförstoring, om det inte var något för mig? Jag är väldigt nöjd med mig själv rent generellt – jag är vältränad, tar hand om mig själv, tänker vad jag stoppar i mig och dricker, röker och gör annat ”självskadligt” med måtta. Kort sagt, jag lever ett sunt liv!

Problemet är att det tär på kroppen att föda barn, trots mina underbara småttingar som jag födde utan några som helst problem. Amningen kräver framförallt sin tribut, och efter flertalet barn har jag märkt att mina bröst inte har samma form som innan jag och min man bestämde oss för att starta en familj på riktigt.

På senare tid har det påverkat mig mer än vad jag hade räknat med. Jag är inte särskilt involverad i kvinnokampen som är på tapeten idag, men jag kan omöjligt säga att jag är obrydd av hur samhällsbilden ser ut för damer idag, gamla som unga, och hur det skapar onödiga förväntningar på mig som kvinna. Givetvis har min självbild fått sig en törn på vägen.

Det är därför jag tycker bröstförstoring, som sagt, är rätt väg att gå för mig. Ingreppet gör så mina bröst återfår sin fina form, och jag som kvinna får min identitet, självkänsla och säkerhet åter. Den moraliska aspekten av det hela tycker jag är helt rättfärdigad. Jag vill känna mig som en stark karriärskvinna igen.

25 sep 2015